Åren passerar, en efter en...

Tanken var väl egentligen att jag själv skulle komma på vad det var för fel, i alla fall kändes det så... men godtrogen är man ju, och vill ju ha svar från "de som vet och kan" sånt här.

Jag var 17 år, när jag fick det kraftigaste anfallet dittills. Det var outhärdligt. Jag visste inte om jag skulle gå in i väggen, slå mig själv med något hårt för att tänka på annat och få ont någon annanstans... eller om jag skulle skrika och få någon att tro att jag höll på att dö...




Jag fick skjuts av min mamma in till akuten, där jag fick smärtstillande och lugnande. Ligga kvar över natten fick jag också. Inte desto mer blev jag hjälpt med mitt problem, bara en för tillfället försvinnande värk... men visst, det var ju skönt för stunden.

Visste ju dock inte att detta bara var början... och hur många sjukhusvistelser ytterligare det tog innan detta "problem" fick ett namn...

Fortsättning följer...