Det finns mycket som får en att känna sig i vägen, t ex när läkare, folk runt omkring en m.fl. liksom inte tar en på allvar... Det är inte bara en gång om året det händer att man får blickar eller kommentarer som mer eller mindre betyder "så allvarligt kan det väl inte vara?"... Jo tack! Så allvarligt KAN det vara. Naturligtvis är smärtorna och allt därtill olika från gång till gång, men ibland så kommer faktiskt perioder då man bara vill gömma sig på ett sjukhus (för där finns hjälpen dygnet runt) eller hemma där man kan ligga i fosterställning dagarna till ända, för att smärtan känns mindre då... och för att man är till mindre besvär gentemot andra...
Men det är p.g.a. min starka VILJA som jag inte ger mig... men hade det inte varit för att jag inte har barn ännu, (vill ju ha barn nån gång i framtiden), så hade min livmoder vid det här laget varit ett minne blott...
~ * ~

(Bild från ninajohangarden.blogg.se)
intressant blogg! all styrka till dej! Kramar Camilla
SvaraRaderaTusen tack, Camilla!
SvaraRadera