"Smärtan" får ett namn...

Så blev då den tänkta Silja-resan till Helsingfors av till slut, efter många om och men från sjukhuset. Jag var fri från febertoppar och dalar, och proverna var goda/normala igen. Happ! Och sen då? That's it? Inget mer?

Nej, det var bara att åka hem, som sagt. Det jag fick med mig hem var smärtstillande tabletter - utifall jag skulle få ont igen. Ja men ojdå... de trodde att jag skulle kunna få ont igen? Och då bara äta mer tabletter (smärtstillande) och så utan vidare... de tänkte liksom inte att det måste ju bero på NÅGOT om jag får ont IGEN? Tanken måste väl ha slagit dem med tanke på att de säger så?

Nå, det dröjde inte alltför många månader till nästa slag... då blev det droppen som fick bägaren att rinna över... Jag minns det som om det vore igår...

Jag skulle börja jobba kl 9.30, men redan före kl 9 låg jag på soffan och vred mig i smärtor, kunde inte ta mig upp, varken till köket, ut till bilen eller ens sitta. Jag hade, som tur var, telefonen alldeles vid mig, så jag kunde ringa till jobbet och säga att jag inte tar mig dit, att jag förmodligen måste till sjukhus. (Vadå "förmodligen"? Trodde jag verkligen att jag skulle ge mig den gången? Jag SKULLE till sjukhus, punkt slut!)

Sagt och gjort, jag ringde 112 och en ambulans hämtade mig till akuten här i Kalix, där jag fick morfin och dylikt, men blev skickad ganska omgående till Sunderby Sjukhus.

Det var flera läkare som tyckte, tänkte och trodde.. det ena efter det andra, men ingen verkade riktigt kunna säga vad det var för fel... än mindre jag.

Blindtarmen! Smärtan överrensstämde med symtom för blindtarm, men det är ju riskabelt att operera bort blindtarmen om man inte till 100 % kan vara säker på att det är den... Vilken tur att blodproverna visade på motsatsen. Det var inte blindtarmen... "Nähäpp? Men då måste det ju vara något annat! HITTA FELET!"

Efter tre dagar på sjukhus kommer läkaren och säger att de ska göra en titthålsoperation, för att kunna se ordentligt i buken; livmodern, äggledarna, äggstockarna... allt... Det lät lovande i mina öron och jag tvekade inte en sekund...

... men "namnet" som de gav mig... "endometrios"... vad var det?? Och var det just "endometrios" som har bråkat och pinat mig i alla år utan att någon hittat felet? Bara en operation kunde ge svar...

Fortsättning följer...