Den smärtfria framtiden - ett minne blott...

NEJ!!! Det kunde bara inte vara sant, det fick inte vara sant... Smärtan var tillbaka! Återigen kom smärtan, som får en att krypa ihop, att inte kunna sitta/stå/gå, man vill bara ligga i s.k. fosterställning för att det känns skönast. Att försöka "räta ut" sig är helt omöjligt. Det känns bara värre då.

Happ! Smärtan var alltså tillbaka och jag fick återigen uppsöka sjukhus för att få vidare svar... med tanke på att värken inte ville ge vika genom enbart smärtstillande. Det blev en ny sorts medicin, fortfarande tablettform, men ett nytt försök.

Det var bara att knalla hem och lägga sig ned, ta nya medicinen och lägga värme över magen, och försöka somna om.

Denna gången hade jag tur, för smärtorna minskade, och jag kunde återgå till det "normala" livet (som liknar en - frisk människas - liv) inom ett par dagar. Lite halvt slutkörd, men det funkade.

Däremot hade jag ju nu detta i tankarna - i princip varje dag -, att det ju faktiskt kunde hända när som helst igen, med tanke på att det nu hade "börjat om". Smärtorna var tillbaka, även om de låg i dvala, de hade ju vaknat till liv igen och gett sig tillkänna. Frågan var bara när och hur de skulle dyka upp nästa gång...

Ett halvår hade jag varit smärtfri, ett halvår hade jag känt mig som "pånyttfödd", men nu var den smärtfria framtiden ett minne blott.

Fortsättning följer...