Happ, upp i den aldrig-lika-trevliga-gynstolen (man vänjer sig ALDRIG), och sen svartnar det för mina ögon... Det gör sååå fruktansvärt ont när läkaren ska sätta in spiralen. Jag hade tagit smärtstillande innan besöket, som en "utifall att" -grej, men detta hjälpte verkligen inte! Gud så ont det!!! Och så fick inte läkaren fast den ordentligt, så det drar ut på tiden... och måste börjas om. Jisses! Är det inte klart snart???
Minuten efteråt är jag så omtöcknad så jag hamnar i jag-vet-inte-vad, något slags chock-tillstånd, för jag håller på att svimma hela tiden, alltså det verkligen snurrar och svartnar för ögonen, så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag mår så dåligt.
Jag blir ledd in till ett rum bredvid och får ligga ner ett tag. Sedan kommer en sköterska med nyponsoppa och ett par digestivekex, så jag får lite energi. Jag sätter mig upp, för jag känner mig bättre... pang, jag lägger mig igen! Det yrar fortfarande.

Efter att ha legat på britsen (sängen) i två timmar så kliver jag upp och tar på mig mina ytterkläder, knackar på hos sköterskan och säger att jag far hem nu, att jag mår bra igen. Frågar bara om spiralen kommer hindra mig något de närmaste dagarna... sedan hör jag inte vad sköterskan svarar, för jag hinner bara ta tag i dörrkarmen så slocknar jag igen...
Ytterligare 1,5 - 2 timmar flyter förbi och sedan är jag äntligen på väg hem. På riktigt.Det där var den värsta upplevelsen jag hade på länge. Och hur jag mådde timmarna efteråt. Det var ritkigt jobbigt, för att inte tala om hemskt. 5 år kan en hormonspiral sitta i utan att man måste ta bort den (om man nu inte vill). Stänkblödningar är vanligt förekommande som biverkning, upp till sex månader efter insättning. Jag, däremot, hade spiralen i 1,5 år (ca) och hade blödningar VARENDA dag... Fråga hur jag stod ut...
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar