"Jag har endometrios!"

Första natten efter operationen var olidlig. Jag visste varken ut eller in, hade svårt att kliva upp och t ex bara gå på toaletten. Fick ha en sköterska med mig, och mitt i allt så blir jag grön i ansiktet och börjar må jättedåligt, hinner knappt säga till henne att jag håller på att svimma, så ligger jag på golvet och har två (eller tre) sköterskor runt mig som hjälper mig till sängen... Jag mådde sååå dåligt. Det var väldigt jobbigt.

Det var skönt att få något mot illamåendet och kunna somna om.

På morgonen, runt kl 9, när de två manliga läkarna kommer till min säng och säger att de nu vet vad jag lider av, är nog som ytterligare en smäll på käften... för... vad i h-vete är endometrios?? Mina tankar gick på högvarv; inte nog med att jag haft detta i ett X antal år utan att veta vad det är, nu får jag höra ett "ord" jag aldrig hört talas om, aldrig vetat att man kunde ha... Så det var bara att be dem repetera en gång till...

- Jo, endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar kvinnor, det är många som har den utan att egentligen veta om det, medan andra - som i ditt fall - verkligen lider av det till och från. Det rör sig om livmoderslemhinna som befinner sig utanför livmodern i dessa fall, och när vi tittade in i din buk igår, så såg vi just dessa små "prickar" - de är små, men som du märker kan de göra fruktansvärt ont - och de har vi bränt bort nu. Vi hoppas att det ska hjälpa dig att vara smärtfri ett bra tag framöver. Det är aldrig några garantier, men det hjälper flertalet i din situation.

- Det finns andra behandlingsmetoder att pröva också, men vi börjar så här, så bokar vi in återbesök längre fram.

Jahapp, så det är det detta innebär. Endometrios. Jag har endometrios. Ett nytt ord/namn att lägga på minnet, förutom alla de tusen olika sorters smärtstillande.

En kronisk sjukdom, vilket innebär att jag - i värsta fall - kommer ha det i princip resten av mitt liv. I värsta fall, ja, men det behöver ju inte betyda att jag kommer har problem med det. Jag har ju blivit opererad och då ska det väl inte vara nå mer bekymmer..

När jag låg där i min säng och tankarna fortsatte, så såg jag fram emot en smärtfri framtid... men ajajaj, ibland misstar man sig... om jag bara visste då, vad som komma skulle...



Fortsättning följer...