"Nutid"...

När värken så var ett faktum igen, efter det att hormonspiralen var borta, så kändes det som ett slag i magen - vad fanns kvar att göra nu??? Jag hade ju prövat det mesta, tyckte jag. Dessutom var jag tveksam till att nånsin bli lika smärtfri av något annat som av spiralen, men visst - bara att fortsätta hoppas. Kunde ju inte bli värre. Eller jo, värre kan det alltid bli.

Nu är vi inne på vintern 09/10, dvs i ett ganska nuläge. I vintras har det varit turer fram och tillbaka. Spiralen togs bort i höstas.

Det har varit mycket tabletter och smärtstillande, en och annan gång in på sjukhus för att det inte hjälpt.

I början av april åkte jag in till akuten, direkt från jobbet. Då kände jag att jag inte skulle klara av det själv, skulle inte kunna få smärtorna att sluta. Jag fick morfin - "ett gäng doser", och blev väääldigt snurrig och illamående. Och försöka sitta i bilen därifrån till Sunderby sjukhus, det var inte roligt.

Jag mådde så dåligt av morfinet. Sambon fick skjutsa mig dit. Han som dessutom påpekade hur mycket jag "smuttade" ("smackade, smaskade") med munnen när jag sov. Antar att jag var aningen däckad.

Ultraljud gjordes och jag minns att jag kände mig som en vante, som man slänger fram och tillbaka, med tanke på hur mycket jag åker från ett sjukhus till ett annat, men vad ska man göra? Det är ju inte så att man själv är läkare eller har de resurser läkarna har tillgång till.

Sent den natten kom vi så hem, sov gott den morgonen. *ler*

Gick snällt mot apoteket någon dag senare för att hämta ut recept på en ny behandling, som gör att ägglossningen blir lättare (och lindrar dessa smärtor).

Men den skulle jag vara tvungen att vänta med ett bra tag, inte förrän dag 16 i menstruationscykeln... och detta var två veckor innan mensen var beräknad...

Fortsättning följer...